Världen är bra liten, inom klassiska båtar ännu mindre
Ibland kan jag känna att inget sker utan orsak, för några veckor sedan blev det tydligt.
I senaste VETERANBÅTEN fick vi en artikel från Åke Henning om segelbåten Stormkarin, med en fin akvarell och bilder från 20-talet. Vi får fantastiska material till redaktionen, vi tror att det beror på att många uppskattar tidningens inriktning med stor bredd i materialet. Efter en tid ringer Åke och frågar om han kan få några tidningar, självklart, vilken är din adress. Oskarshamn blev svaret så jag föreslog att jag lämnar dem när jag reser till Öland. Sagt och gjort, nu kan man inte bara lämna tidningar och sträcka på benen, det blev seriös fika. Några timmar senare vidare till Öland med löfte om lunch på återresan. Åter hos Åke och Berit Henning för lunch var även Marianne och Burre Hellman inbjudna, klart det blev en långlunch med en hel del båtsnack, självklart när Burre var med. Det visar sig att herrarna står bakom en hel del i Oskarshamn, Burre med sitt Båt och Maskinmuseum och Sjöfartsmuseet i Kulturhuset, en av de finaste i landet. Att Burre Hellman genom sin stiftelse är landets främste mecenat inom det flytande kulturarvet, har knappat undgått någon, själv är han skeppare på bogserbåten Nalle.
Åke är engagerad ibland annat hembygdsföreningen. Familjen Henning bor ett litet stenkast från vattnet i ett hus där man direkt noterar alla båtdetaljer i inredningen. Det visar sig att båtbyggaren Artur Lundberg sedan 1931 drev varvsrörelse här, byggde båtar i verkstaden och byggde sitt eget hus bredvid. Inte vilket som helst, ritningen beställdes 1932 från Clas Olsson och byggdes för 4 900 kr! Sedan dess har en del byggts till, men det ursprungliga har bevarats, till det en hel del möbler från lokala hantverkare, ett tidsdokument. När de större nybyggda båtarna skulle tas ut så fick större delen av gaveln öppnas. Hur många bor på ett varv, tio meter från Kalmarsund, unikt. Efter lunchen satt våra fruar och pratade om lite av varje, då min fru frågar Marianne vilket land hon kom ifrån, Bonn och Berlin för länge sedan blev svaret. Lustigt säger min fru, min mans morfar startade motsvarigheten till Livsmedelsverket Hygienische Institut – i Hamburg säger Marianne. Stämmer! Nu blir det svårt då Marianne berättar att hennes bror var chef där i tjugo år. Det blir säkert fler stopp i Oskarshamn för jag har inte smält detta sammanträffande ännu.
Båtbyggaren Arthur byggde en fantastiskt fin snipa, som nu finns att beskåda i Burre Hellmans museum på norra kajen, där ligger bogserbåten Nalle, nu i perfekt renoverat skick, redo att startas för nya äventyr.
Nästa gång ni passerar Oskarshamn, gör inte det, stanna och besök två museer som är ytterst intressanta. Jag vill mena att Sjöfartsmuseet är ett av de främsta i landet.
För en tid sedan begav sig delar av styrelsen till Härnösand för att gå igenom samlingarna som finns där, ca 200
objekt är deponerade som just objekt, de är fortsatt föreningens, men museet får göra som de vill med dem, det har de gjort! När vi besökte senast var museet relativt öde, nu är det värt en resa även det. En helt annan utställning möter besökaren. Vi återkommer med ett gediget reportage från den resan i kommande nummer.
När jag nämnde Stormkarin för Anders Berglind i Västerås, visste han direkt att båten fanns i Mälaren. Under en
tid ägdes hon av Mats Engström.
Världen är bra liten.
