Ett konkret exempel på vad ideella Veteranbåtsföreningen och BHRF betyder för det svenska båtarvet i mönjefrågan, även i kontakten med myndigheterna
Frågan om bottenfärg kom från en medlem för några år sedan. Orsaken var att han fick problem med sin klubb att ta upp eller på våren sjösätta sin träbåt, då den var behandlad med Mönja.
Bakgrunden är att kommuner i landet hanterar frågan om bottenfärger på olika sätt.
Några år senare kom frågan upp igen, nu i form av ”Skrovmålet” som hanterar färgfrågan avseende fritidsbåtar. Av en händelse fick jag kontakt med Lina Petersson på Transportstyrelsen, vi fick ett mycket bra samtal, där jag som representerar båtägarna av klassiska båtar insåg att vi kunde bidra med fakta i detta arbete. Så jag föreslog ett möte i närtid, det passade bra ett par dagar senare, i Norrköping! Jag ringde Gunnar Carlsson som representerar BHRF, vi bilade till Norrköping och fick ett utmärkt tillfälle att under några timmar informera om Sveriges flytande kulturarv, med ca 22 000 träbåtar. En tid gick och vi bjöds in till möte med berörda myndigheter. Vid det laget bestod arbetsgruppen av Thomas Larsson, Anders Annell, Gunnar och jag. På mötet kunde vi informera myndigheterna om färger, hur båthantverkare hanterar dem samt de olika förhållanden som råder i landet, med insjöar, Östersjön och Västerhavet med sina skeppsmaskar.
Vi träffades vid ytterligare ett tillfälle, där Thomas Larsson sammanfattat frågan på ett lysande sätt. ”Användning av blymönja är endast tillåtet för yrkesutövare, och det gäller färdigblandad färg. Hantering av pigment är (vad jag förstår) inte alls tillåten”. Kontentan är att mönja skall hanteras av dem som är behöriga. Inget för privatpersoner att hålla på med.
Skrovmålet hanterar så mycket mer, hur man tar bort färg, vad som inte är tillåtet, olika material, där vi håller oss till trä.
Nu har Transportstyrelsen sammanfattat i en skrift som finns att ladda ner på:
På sidan 17 kommer formuleringen avseende träbåtar:
Träbåtar
För träbåtar gäller samma regler och rekommendationer som för plastbåtar vad gäller TBT och andra biocider, såsom exempelvis koppar. Det vill säga att läckage av TBT från båtbotten inte får förekomma och för båtar med huvudsaklig förtöjningsplats i Bottniska viken norr om Örskär eller i inlandsvatten (sötvatten) finns inga godkända biocidfärger.
Träbåtar är ofta behandlade med blymönja för att förhindra vatteninträngning i skrovet, och därmed ge skydd mot fukt och röta. Blymönja marknadsförs därför inte som en biocidprodukt utan som en allmänkemikalie, vilket gör att blymönja inte heller omfattas av biocidproduktlagstiftningen. De deltagande myndigheterna ger inga rekommendationer gällande blymönja.
Det känns oerhört bra att med hjälp av arbetsgruppen kunnat hjälpa våra medlemmar med träbåtar, i denna för båtkulturen avgörande fråga. Sverige har trots allt världens idag största representation av klassiska träbåtar, dem skall vi underhålla för framtiden. Mönjan är en förutsättning för bevarandet, skulle den förbjudits med renskrapning som resultat, riskeras båtarna att ”gå i graven”. ”Vi har därmed fått ett klart besked att blymönja inte tillhör den grupp av bottenfärger som faller under det allmänna förbudet mot giftfärger”.
Pierre Dunbar
Ordförande Veteranbåtsföreningen (Museiföreningen Sveriges Fritidsbåtar)
Gunnar Carlsson
Ordförande BHRF (Båthistoriska Riksförbundet)