Nytt år, nya utmaningar

När man får lägga en stor del av tiden på att förhandla med PEAB i detta fall och därefter avetablera ett museum väcker det frågor. Vi fann dessbättre ett magasin som har hyfsat bra miljö för samlingarna. Så vi kunde rädda dem från återvinningen. Då inser vi att miljön där man förvarar denna typ av objekt måste vara anpassad, det finns inte många magasin eller lokaler som motsvarar kraven. Det perfekta är lokal helt i betong! Inte så vanligt, men det finns skyddsrum, dessvärre kan man inte få in båtar då dörrarna är för trånga! Bergrum är sällan torra. Vi är många som letar utan framgång, dessutom kostar det.

Vi beslutade att bidra med våra objekt till andra museiverksamheter, i dagsläget är det Härnösand som tagit emot ett antal båtar. Vi tillskrev alla verksamheter vi kan finna, ett femtontal av de beräknade kanske tjugo mer eller mindre privata verksamheterna som visar upp den svenska fritidsbåtskulturen. Svaren visar att det inte finns något större intresse då de flesta dras med liknande problem, många gånger beror det på att de som driver blir äldre och ingen tar vid. 

Här ser jag en stor möjlighet för den som vill ta initiativet till en verksamhet som kan bli en riktig publikmagnet.

Tänker på kuststäder som Oskarshamn, Karlskrona, Kalmar, Visby, Borgholm, Nyköping, Norrtälje, Göteborg, Norrköping, varför inte se norrut och inlandet med Motala och Västerås, där vi har en omfattande fritidsbåtskultur. Det jag ser, är att den som tar initiativet och skapar ett besöksmål med ordentliga lokaler, gärna med restaurang och aktiviteter och festivaler som drar besökare. Där har vi en vinnare. Den som satsar får tillgång till unika samlingar från dem som idag inte klarar att driva sin verksamhet.

När spårvägshallen på Djurgården blir ledig, är den given som Fritidsbåtsmuseum. Säkert kommer en framsynt kommun inse att här vill man vara först och ta hand om konceptet och godbitarna. Det blir garanterat ett av världens unika besöksmål med sin enorma mångfald. Sverige har en särställning i världen med fortfarande existerande objekt, men det är en tidsfråga innan de skrotas.

Som ett exempel kan Västerås stå, de kunde engagera duktiga arbetare till sina verkstäder i början på 1900-talet, då de erbjöd närheten till rekreation på Mälaren. Det blev avgörande och snart kunde verkstadsindustrin växa, idag har de landets största inhamn med över 3 000 fritidsbåtar. Oavsett vem som satsar så finns besöksunderlaget, förra året välkomnade vi över 50 000 besökare till Båthall 2, under tre månader!

När jag blev ordförande fanns ett samarbete mellan SBU, SSF och SXK, nu är det hög tid att samla kompetenserna inom våra intresseföreningar, organisationer och förbund, skapa ett samarbete där vi kan verka för att bevara den svenska fritidsbåtskulturen. Unik i världen, men missförstådd i Sverige.

Är det dags för Sjöhistoriska att kalla till landsmöte med agendan ”Vad krävs för att bevara och visa den svenska fritidsbåtskulturen”.