Hur ter sig framtiden för våra kulturskatter?


För ett år sedan ägnade jag en hel del av min spalt åt framtiden för Fritidsbåtsmuseet i Västerås och Båthall 2 i Stockholm.

I Västerås har vi flyttat samtliga föremål som ingår i samlingarna till ett magasin några mil bort. Fyra båtar har lånats ut till museet i Härnösand. Den sista juni överlämnades nycklarna till hyresvärden PEAB, dessförinnan hade Anders Berglind, Jouni Lejbom och Dan Eriksson lagt ned nära tre månaders arbete på flytten, en fantastisk insats.

Nu pågår sedan årsskiftet förhandlingar mellan Sjöhistoriska och LRF om lokal som om allt går väl öppnas till våren 2018. Alla lokaler behöver anpassas till de föremål som härbärgeras, det tar sin tid. Kommunen är välvilligt inställd och bidrar till driften om lokalen blir verklighet.

Båthall 2 har föreningen öppethållit i femton år, innan dess hölls den öppen under tio år av Sjöhistoriskas personal under ledning av Hans-Lennart Olsson, numera museichef. Den 17e september var sista dagen och nu är framtiden inriktad på att finna nya lokaler för att visa
samlingarna. Under de senaste femton åren beräknar vi ha välkomnat 450 000 – 500 000 besökare.

Hur ser det ut i resten av riket? Vi har Karlskrona och Göteborgs Sjöfartsmuseum som tillsammans med Sjöhistoriska museet i grunden visar och bevarar den svenska handelsflottan och marinen.
Uddevalla har en liten visning av fritidsbåtar, likaså Härnösand som öppnade i år.

Sen har vi alla mer eller mindre privata verksamheter, många gånger i samråd med kommuner eller sponsorer, i de flesta fall är det lokala föreningar och eldsjälar som öppethåller, här har vi Oskarshamn som ett aktivt exempel.

Ett som är aktivt är Sjöfartsmuseet i Elmsta, de har med sponsorbidrag byggt till 2006, jag var på plats för några veckor sedan med båten, en fin hösttur och ett imponerande museum, besök det, samlingarna är i världsklass. 

Boaters watch the Morgan launch from the Mystic River. July 21, 2013. Courtesy of Mystic Seaport.

Vi har Museihuset i Motala som drivs trots stora svårigheter, kanske för sista året om vi får tro Anders Værnéus. Allmoge finns på många platser, Bassholmen är aktivt och välkänt.

Vi uppskattar att det finns ett 60-tal verksamheter i landet, där vi har allt från racers, motorer, fritidsbåtar till allmogebåtar.

Hur ser framtiden ut? SMM har en uttalad vision att visa fritidsbåtar på olika platser i riket, de jobbar på och Härnösand är ett exempel, som invigdes i år.

Sverige har världens förnämsta, största och garanterat vackraste fritidsbåtar, finns inget land som kan visa upp den bredd vi har. Vi, liksom Sjöhistoriska, nödgas tacka nej till båtar som vi erbjuds, vi har som förening inte medel. En dag kommer den kommun som begriper vilken världssuccé de kan visa om de skapar ordentliga lokaler för att visa och lagra fritidsbåtar. För Vasamuseet tog det oerhört många år innan marknadsföringen började ge resultat, idag ett museum som är ett ”måste” när man besöker Stockholm.

Hur ser det ut om tjugo år, troligen har vi en kommun som tillsammans med ideella krafter visar upp kulturarvet i en lokal på 2 - 3 000 kvadratmeter och i närheten ligger magasinet som är lika stort. Där visas hundratals båtar och under året skiftar man så att alla besökare som återvänder flera gånger ser en
förändrad samling.

Så har man gjort i USA med Mystic Seaport vid Mystic River www.mysticseaport.org

Vem blir först!

 

Pierre